Q / A del 1

Tanken var ju att jag skulle svara i en video, men fick det inte att bli till något. Klippen är filmade, men fick inte ihop dem på ett sätt så jag var nöjd... Så här kommer svaren, i ett vanlig inlägg istället! 

Vad var det mest skrämmande med att flytta till London? Mest skrämmande var att jag inte visste vad som skulle hända. Jag hade inget jobb, kände ingen och visste inte hur och vad allt som skulle fixas.

Vad skulle du ge för tips till någon som ska flytta till London? Något du själv missade? Har ju skrivit ett helt inlägg om det, HÄR

Vad är jobbigast med att vara ifrån din storasyster sådär länge? Att man går från att ses flera gånger i veckan till att knappt höras några gånger i månaden, och inte ses på flera månader. 

Vad kommer du sakna mest med London!? Storstadspulsen och stadsglittret om kvällarna!

Fick du kompisar där? Jo, många!

Var det svårt att förstå all engelska? Tänker då på olika dialekter som säkert finns i London... Jag hade en stark engelska att börja med så jag hade inte några problem med att förstå engelskan, ibland lite hackigt att uttrycka sig, men oftast gick det utan problem. Dialekter finns det massor men jag tänkte inte på dem om nån inte pekade ut det åt mig! 

Var killarna snygga? :) Jodå! ;)

Hurudan var arbetsmoralen på ditt jobb? Var chefen trevlig/sträng/kylig.... Hårdare arbetsklimat absolut. Ingen är o-utbytbar, och det var hög omsättning på personalen. Men kommer man från skandinavien har man nog tillräkligt hög arbetsmoral (jag i alla fall), dock var det läskigt några sjukdagar man fick ta osv. Vissa managers var väldigt kyliga och vissa super hjärtliga och goa!

Vet att det är dyrt att bo där. Vad kostade tex en öl på puben? Inte helt säker då jag inte dricker öl men tippar på £5

Såg du några kändisar där? Zoella!

Vad kommer du hitta på nu efter London? Plugga i Finland eller kanske i Sverige? Plugga är planen just nu, i Finland. Men kommer jag inte in till de linjer jag sökt till hösten siktar jag nog på att åka tillbaka till London!

Varför valde du att åka till just London? Jag ville åka till en storstad, inte så långt ifrån Finland och där man pratar engelska, så London var ganska perfekt!

Har du nåt favoritställe där? Angel där jag bodde och South Kensington!

Vad skulle du ge för tips till någon som skall resa till London, vad måste man absolut se eller uppleva? :) Jag tycker att man måste göra alla klassiska turist grejerna, som att se Big Ben, åka London Eye, gå till Madam Tussauds, gå på Oxford Street och Piccadilly circus. Har man redan varit i London och gjort allt det där ska man gå på Portobello market, gå en promenad längs Themsen, både på natten och dagen, gå på en musical, och skit i tuben, gå istället (eller åk buss) tar lite längre tid men man får se så mycket mer, så det är lätt värt det! 

DAY 1

Dagens lunch

Jag fick ju i födelsedags present av min syster en gång med personligtränare på vårat gym. Förra veckan var jag på planeringsmöte med henne, och då konstaterade både hon och jag att jag nog skulle behöva lite hjälp med kosten också. Så i slutet av veckan fick jag skriva en matdagbok och igår hade vi ett nytt möte om kosten. 

Jag skämdes som en gris när jag satt där, med min egen matdagbok framför mig med vad jag ätit, med uträknade kalorier och socker mängder. Då insåg jag ju att jag verkligen misshandlar min kropp. Och så kan man ju lugnt säga att jag har ett socker beroende. 

Jag äter egentligen för lite mat just nu, och för dåligt. Enligt mitt nya kost schema ska jag äta MASSOR mer än jag är van vid! Min kropp går just nu på sparlåga och därför känner jag sällan hunger, och oftare bara ett sug. Den dagen man vaknar upp hungrig ska man vara nöjd, betyder att ämnes omsättningen är igång och funkar så som den ska! 

Det sköna är också att konstschemat inte är några konstigeter, det är normal och bra mat! 

Idag har jag börjat på kostschemat, och senare i veckan ska vi ha genomgång av mitt träningprogram. Målet är att få in 1-2 ggr styrketräning i veckan. Det blir ju utöver de ledda timmarna jag går på, Zumba och Step. Har verkligen noll koll på salen och alla maskiner, när jag är där brukar det sluta med att jag inte kan ställa in någon maskin, blir nolo och smyger sedan tyst därifrån. Haha, men det ska det bli ändring på NU!

Så, efter tre veckors träning har jag -2cm i midjan redan, och det känns bra! Nu när jag tar tag i kosten också hoppas jag på mer fiin fina resultat! 

Och så min smarriga middag på det! 

Cause it's Saturday night and we're in the spot

Träningspepp

För två veckor sedan köpte jag en gymkort och sedan dess har jag varit i full gång! Lite gått på ledda timmar (som jag gillar bäst) och så lite lyfta vikter i salen. Det känner jag mig så himla osäker på! Men, så har jag ju världens bästa storesyster som ger i födelsedags present 1x Personlig träning!! 

Så idag innan Zumba timmen passade jag på att boka in, först ska jag gå dit och prata med PT:n och vi ska diskutera mål med träningen osv. Sen ska hon göra ett träningsschema för mig, och sedan är det bara för mig att göra det tunga jobbet, att verkligen gå och träna. MEN jag är så himla taggad just nu, så det blir nog toppen det här!

You can tell me when it's over, If the high was worth the pain

Jag har inte vågat erkänna det. Inte ens för mig själv. Men nu gör jag det. Jag ångrar mig. Fy fan vad jag ångrar mig.

Jag saknar London. Jag saknar min bästa Evelina. Jag saknar buss 73 och jag saknar Victoria's Secret. Jag saknar Starbucks och till och med triangel mackorna på Tesco. Jag saknar att dricka vin i South Kensington och att sedan åka nattbussen genom Piccadilly Circus. Jag saknar storstadspulsen. Jag saknar känslan av att jag gjorde något viktigt och modigt. Jag saknar honom. Men mest av allt saknar jag mig själv. Jag saknar vem jag var i London.

Jag har alltid haft en längtan bort. Min största rädsla har varit att inte komma iväg. Att bli fast i min lilla stad. Jag har alltid kännt mig annorlunda och som att jag inte riktigt passar in. Jag har alltid velat göra något mer. Tyvärr kom ju ångesten ikapp mig även i London och när jag fick ett jobb erbjudande här hemma kändes det logiskt att komma hem. 

Nu får jag hela tiden frågan hur det känns att vara hemma. Jag brukar svara att det känns konstigt, för att vara hemma känns inte konstigt, utan att jag verkligen var borta känns det. Min tid i London känns som en dröm. Jag önskar jag hade levt kvar i drömmen lite längre. 

Nu menar jag inte att försköna det. Livet i London var tufft, både ekonomiskt och psykiskt. Mina sparpengar tog slut och då levde jag inte något lyxliv. Och att vara ifrån sina nära och kära är verkligen inte kul det heller. Men att få den där lycko känslan av att gå på Londons gator var ofta värt det. 

Jag känner mig dum. Som var så excited att komma hem. Alla de där små sakerna jag saknade känns så små och betydelselösa nu. Det känns som ett stort hål i mitt hjärta och jag kan inte stoppa blödningen och saknaden av London. 

Jag längtar tillbaka. Och jag ångrar mig att jag kom hem. Jag önskar jag hade valt annorlunda. Jag önskar jag hade stannat kvar. 

Where are you now, Can you take me there?

Så är jag hemma i Finland igen. Efter åtta underbara månader i världens bästa stad. Min tid i London känns lite som en dröm just nu, och jag saknar redan London massor. Och när planet lyfte från Heathrow föll tårarna och när jag såg skyskraporna där borta ville jag skrika åt piloten att vända om, för jag hade ångrat mig. Såklart så kändes det bättre så fort jag kommit hem och sovit en natt. Nu har jag varit hemma snart 48h och jag känner mig spänd och redo för nästa steg i livet!

Lucy's leaving drinks

Satt och spelade in svarsvideon till frågestunden, och så tar batteriet slut i kameran, haha så jävla typiskt. Nu laddas den så får filma lite senare istället! 

Igår hade Lucy på mitt jobb sin leaving drinks. Alltid ledsamt när någon slutar, även fast jag själv bara har en vecka kvar där. Vi har så roligt tillsammans och alla är så snälla och gulliga! Så blev en rolig kväll med lite drinkar, mycket skratt och nästan lite gråt vid hejdå-et. Jag uppskattar verkligen hur snälla alla är och hur bra stämning det är i teamet. Gör verkligen mycket att man älskar människorna man jobbar med! Och om en vecka är det min leaving drinks, vart har tiden tagit vägen?

Lucy ❤️

Sakaynah ❤️

VS dream team ❤️

FRÅGESTUND!

Nu skulle det vara kul att blåsa lite liv i bloggen igen, så tänkte jag kör en frågestund!!

Så nu ska ni passa på, fråga allt ni undrar om London, vem vad var när varför hur... Fråga vad ni vill och så tänkte jag svara i ett videoinlägg!

Ni har några dagar på er  (tills jag känner att jag fått tillräkligt med frågor)

Snälla fråga nu, så jag slipper ha ångest att ingen ställt en ända fråga.... 😉

Tell the world, I'm coming home

Om exakt en månad, är jag hemma. I Finland, i mitt hem. Ja, jag har bestämt mig för att flytta hem igen. Har gått och funderat och funderat, hur ska jag göra. Älskar ju London och trivs så bra. Men jag skulle ju aldrig bli här för evigt. Jag skulle bara stanna över hösten 2014 egentligen. Sen blev det våren också. Nu räcker det.

Jag är så himla stolt över mig själv så jag inte finner ord. Jag kommer inte åka hem till Finland med svansen mellan benen som en misslyckad person. Jag lyckades med det här äventyret. Jag kom hit, inte ens en månad tog det innan jag fick jobb. Jag har fixat med abonnemang och bankkort, skatteprocenter och hyreskontrakt. Helt själv. Jag har jobbat på ett bra jobb, men de bästa människorna och jag har varit lycklig. 

Det är klart att jag gråtit och förbannat mig över varför jag gjorde det här. Jag har velat åka hem. Jag har velat stanna för evigt. 

Nu fyller jag 21 år om lite på en månad. Dags att bli vuxen, påriktigt. En liten sommar kvar som jag ska bo hemma och få spara ihop pengar. Sen är det dags att bli stor. Sluta flyta omkring och börja studera. Två mellanår är enough. Men en liten del av mig vill komma tillbaka hit till London, så jag kanske kommer göra det. Keeping all options open. 

Nu ska jag bara njuta av min sista tid här. Träffa alla kompisar, dricka vin, jobba mina sista pass och bara vara i nuet. Den 13e kommer familjen hit, och den 17e åker vi alla hem tillsammans. En månad kvar i världens bästa stad, och det ska få bli den bästa.

Lesson learned

Läskig grej hände mig igår. Det var ju fredag, och jag hade varit i centrala London och druckit några drinkar. Busstoppet är typ 2 minuters gång från min dörr. Nära, och det känns ju tryggt. När jag skulle flytta in frågade jag min landlord om området är säkert, hon sa "As safe as it gets, but don't walk with your phone out at night". Jag går så hem från busstoppet och skriver sms. Plötsligt svischar en kille förbi på cycel och slår till min hand så min telefon flyger i backen. Jag står där som en idiot några sekunder innan jag förstår, han slog inte till min hand, HAN FÖRSÖKTE JU SNO MOBILEN. Vilken jävla tur jag hade att han tappade den!!! Tog den och sprang hem, skakad. Killen försvann snabbt i nästa korsning. 

Jag är okej och var ju aldrig själv i fara. Men himla obehaglig situation var det. Och har definitivs lärt mig min läxa. Nästa gång har man inte lika tur.