Visar inlägg med etikett London. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett London. Visa alla inlägg
You can tell me when it's over, If the high was worth the pain
Jag har inte vågat erkänna det. Inte ens för mig själv. Men nu gör jag det. Jag ångrar mig. Fy fan vad jag ångrar mig.
Jag saknar London. Jag saknar min bästa Evelina. Jag saknar buss 73 och jag saknar Victoria's Secret. Jag saknar Starbucks och till och med triangel mackorna på Tesco. Jag saknar att dricka vin i South Kensington och att sedan åka nattbussen genom Piccadilly Circus. Jag saknar storstadspulsen. Jag saknar känslan av att jag gjorde något viktigt och modigt. Jag saknar honom. Men mest av allt saknar jag mig själv. Jag saknar vem jag var i London.
Jag har alltid haft en längtan bort. Min största rädsla har varit att inte komma iväg. Att bli fast i min lilla stad. Jag har alltid kännt mig annorlunda och som att jag inte riktigt passar in. Jag har alltid velat göra något mer. Tyvärr kom ju ångesten ikapp mig även i London och när jag fick ett jobb erbjudande här hemma kändes det logiskt att komma hem.
Nu får jag hela tiden frågan hur det känns att vara hemma. Jag brukar svara att det känns konstigt, för att vara hemma känns inte konstigt, utan att jag verkligen var borta känns det. Min tid i London känns som en dröm. Jag önskar jag hade levt kvar i drömmen lite längre.
Nu menar jag inte att försköna det. Livet i London var tufft, både ekonomiskt och psykiskt. Mina sparpengar tog slut och då levde jag inte något lyxliv. Och att vara ifrån sina nära och kära är verkligen inte kul det heller. Men att få den där lycko känslan av att gå på Londons gator var ofta värt det.
Jag känner mig dum. Som var så excited att komma hem. Alla de där små sakerna jag saknade känns så små och betydelselösa nu. Det känns som ett stort hål i mitt hjärta och jag kan inte stoppa blödningen och saknaden av London.
Jag längtar tillbaka. Och jag ångrar mig att jag kom hem. Jag önskar jag hade valt annorlunda. Jag önskar jag hade stannat kvar.
Where are you now, Can you take me there?
Så är jag hemma i Finland igen. Efter åtta underbara månader i världens bästa stad. Min tid i London känns lite som en dröm just nu, och jag saknar redan London massor. Och när planet lyfte från Heathrow föll tårarna och när jag såg skyskraporna där borta ville jag skrika åt piloten att vända om, för jag hade ångrat mig. Såklart så kändes det bättre så fort jag kommit hem och sovit en natt. Nu har jag varit hemma snart 48h och jag känner mig spänd och redo för nästa steg i livet!
Lucy's leaving drinks
Satt och spelade in svarsvideon till frågestunden, och så tar batteriet slut i kameran, haha så jävla typiskt. Nu laddas den så får filma lite senare istället!
Igår hade Lucy på mitt jobb sin leaving drinks. Alltid ledsamt när någon slutar, även fast jag själv bara har en vecka kvar där. Vi har så roligt tillsammans och alla är så snälla och gulliga! Så blev en rolig kväll med lite drinkar, mycket skratt och nästan lite gråt vid hejdå-et. Jag uppskattar verkligen hur snälla alla är och hur bra stämning det är i teamet. Gör verkligen mycket att man älskar människorna man jobbar med! Och om en vecka är det min leaving drinks, vart har tiden tagit vägen?
FRÅGESTUND!
Nu skulle det vara kul att blåsa lite liv i bloggen igen, så tänkte jag kör en frågestund!!
Så nu ska ni passa på, fråga allt ni undrar om London, vem vad var när varför hur... Fråga vad ni vill och så tänkte jag svara i ett videoinlägg!
Ni har några dagar på er (tills jag känner att jag fått tillräkligt med frågor)
Snälla fråga nu, så jag slipper ha ångest att ingen ställt en ända fråga.... 😉
Tell the world, I'm coming home
Om exakt en månad, är jag hemma. I Finland, i mitt hem. Ja, jag har bestämt mig för att flytta hem igen. Har gått och funderat och funderat, hur ska jag göra. Älskar ju London och trivs så bra. Men jag skulle ju aldrig bli här för evigt. Jag skulle bara stanna över hösten 2014 egentligen. Sen blev det våren också. Nu räcker det.
Jag är så himla stolt över mig själv så jag inte finner ord. Jag kommer inte åka hem till Finland med svansen mellan benen som en misslyckad person. Jag lyckades med det här äventyret. Jag kom hit, inte ens en månad tog det innan jag fick jobb. Jag har fixat med abonnemang och bankkort, skatteprocenter och hyreskontrakt. Helt själv. Jag har jobbat på ett bra jobb, men de bästa människorna och jag har varit lycklig.
Det är klart att jag gråtit och förbannat mig över varför jag gjorde det här. Jag har velat åka hem. Jag har velat stanna för evigt.
Nu fyller jag 21 år om lite på en månad. Dags att bli vuxen, påriktigt. En liten sommar kvar som jag ska bo hemma och få spara ihop pengar. Sen är det dags att bli stor. Sluta flyta omkring och börja studera. Två mellanår är enough. Men en liten del av mig vill komma tillbaka hit till London, så jag kanske kommer göra det. Keeping all options open.
Nu ska jag bara njuta av min sista tid här. Träffa alla kompisar, dricka vin, jobba mina sista pass och bara vara i nuet. Den 13e kommer familjen hit, och den 17e åker vi alla hem tillsammans. En månad kvar i världens bästa stad, och det ska få bli den bästa.
Lesson learned
Läskig grej hände mig igår. Det var ju fredag, och jag hade varit i centrala London och druckit några drinkar. Busstoppet är typ 2 minuters gång från min dörr. Nära, och det känns ju tryggt. När jag skulle flytta in frågade jag min landlord om området är säkert, hon sa "As safe as it gets, but don't walk with your phone out at night". Jag går så hem från busstoppet och skriver sms. Plötsligt svischar en kille förbi på cycel och slår till min hand så min telefon flyger i backen. Jag står där som en idiot några sekunder innan jag förstår, han slog inte till min hand, HAN FÖRSÖKTE JU SNO MOBILEN. Vilken jävla tur jag hade att han tappade den!!! Tog den och sprang hem, skakad. Killen försvann snabbt i nästa korsning.
Jag är okej och var ju aldrig själv i fara. Men himla obehaglig situation var det. Och har definitivs lärt mig min läxa. Nästa gång har man inte lika tur.
Twenty weeks
Scrollade igenom mina bilder instagram, och såg att det är 20 veckor sedan jag satte mig på ett plan och kom hit till London. 20 veckor?!?!?
Shit vad tiden gått fort. 20 veckor låter som en så himla lång tid.
Min plan var, att när familjen kommer i april åker jag hem med dem. Men nu köpte jag ingen biljett. Vet ni va, jag tror jag stannar lite längre i alla fall.
Everyday people do everyday things, but I can't be one of them
Nu har jag tappat räkningen hur många gånger jag gått in här och försökt skriva ett inlägg. Verkar vara stört omöjligt.
Men ni kan trösta er med att jag har det bra. Jag trivs som aldrig förr, efter julen och ångesten som den innebar är över är jag som nykär i London och i livet!
Jag har också flyttat, från halvsunkiga Bethnal Green till världens mysigaste statsdel, Angel. Och på köpet fick jag min bästa vän till flatmate, hur bra??
Och nu har fina familjen bokat sin resa hit, de kommer i april!
Så nu vet jag inte när jag skriver igen, tills dess kan ni väl följa mej på instagram @juliahann_
Dan före dopparedan
Förlåt, men jag orkar inte hålla nån mask. Det är dagen före julafton, jag sitter ensam i London och det är svinjobbigt. Nu äter jag pizza dinner, potatis på kokning till morgondagens potatislåda, och hör på lite gamla podd avsnitt. Imorgon jobbar jag ändå som tur, så tankarna kan vara på annat håll under största delen av dagen. 25e är ledig dag här, vila upp sig för den madness det kommer vara på Boxing day.
Jag kommer komma tillbaka till bloggen när jag har ork igen, tills dess ha en fin och fridfull jul och NJUT om ni är en av de lyckliga som får vara med sin familj!
PINK
Fullt upp på jobbet nu. Energien räcker inte till att blogga också. Hemma myser jag med mina bästa myskläder från PINK såklart, SÅ sköna!
IKEA & julpaket
Idag var jag på IKEA med min kompis (och snart också flatmate) Leila! Det absolut bästa med det stället är ju matshoppen, jag gick lite crazy där. Blev massa julmust, godis, glögg och lussebullar, och det bästa av allt, KALLRÖKT LAX, wihuu min jul är nu räddad. Jag kanske inte får vara med min familj, men jag får åtminstone äta lax! Nu fattas bara potatislådan...
Inte nog med det så fick jag ju ett paket på posten också idag med en massa gott och så några små klappar!
Aaaand I was off....
Follow @VICTORIASSECRET på Instagram
Fast som man ser på andra bilden så var butiken stängd så det var inte många som hade fått se dem, men ändå! Jag var där och handlade mina sista julklappar och då fick jag i alla fall se Les Wexner, VS CEO. Imorgon är ju showen. Åh vad jag önskar jag fick gå!!
Första Advent
Julig frukost
Idag är det första advent som nog alla vet. Jag firar med lyxig frukost med lussebulle och glögg, och Mysteriet på Greveholm! Ingen stress för jag är ledig idag, skönt som bara vad!
Galenskap i tunnelbanan
Situation: Morgon trängsel i tunnelbanan. Tåget kommer, och eftersom jag låtit tre gå förbi redan orkar jag inte vänta mer och börjar gå in i vagnen som redan är proppfull. Nej då börjar en tant knuffa mig och skrika att HON FAKTISKT stått längre och väntat än jag. Jag säger vänligt, I'm so sorry but I also need to get on the train. Hon snäser nått otrevligt, sen knuffar hon nästan ut mig ur vagnen idioten?! Trots att hon redan var på tåget själv. Det värsta var att hon gick ut på nästa station, men före det armbågade hon till mig. Hallå åker man en station behöver man faktiskt inte ens ta tåget och skrika på oskyldiga trötta människor påväg på jobb. Det finns ju inget kö system, om man inte trängs kommer man inte på tåget helt enkelt. Det måste man veta om. Åk inte tuben då.
Travel tips för London. Åk inte tunnelbana om ni inte måste kring kl 9. Det är ren galenskap.
Madam Tussauds
Jag med Leo och Mamma med Tom Cruise
När jag väntade att ta bild med min älskling Ryan så stod den här tjejen och fotade HUR länge som helst. Jag och mamma hann bli lite små sura "Hur länge kan man fota egentligen" Tills vi insåg att det var en docka!!! Har aldrig skrattat så mycket i livet.
Till vårt försvar så blixtrade kameran till men jämna mellanrum.
Jag spexar med Jim Carrey och Prinsessan Diana och min minst lika vackra mamma
Visar upp min booty med J.LO och tar viktiga samtal med Obama
Madam Tussauds är verkligen ett Must do in London. Och att gå för andra gången gör ingenting alls, det är så mycket att se på och ta in så gjorde ingenting fast jag var där för några veckor sen med pappa och gänget. De hade redan hunnit flytta plats på vissa av dockorna också, och nu fanns det ett extra rum där man gick i mörker och utklädda människor skrämde en. Jag borde ju fattat att inte gå dit, jag som är mörkrädd får ju panik av att bara vara i ett mörkt rum. Lägg till skrämmande musik och människor som hoppar fram och skriker och skräms på det. SKIPPA det, annars är allt kul där!
Nineteenth
Dagens frisyr
Idag jobbar jag late shift, och jag älskart för jag får sova länge på morgonen.
Visning
Idag steg jag upp tidigt och hoppade på bussen för att vara på rum visning kl 10. Var ett jättefint rum med lägre hyra än jag har nu. Och det bästa av allt är att min kompis bor i samma hus! Tål att tänkas på!
Lyxade till med favvo kaffet och äntligen skrev de även mitt namn fel! Haha
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)