För ett och ett halft år sedan, den 6 januari 2014 satte jag mig på ett flyg påväg mot USA och ett år som au pair.
Tyvärr blev året bara 2 månader och ja, jag är bitter.. Jag är bitter för den var en så stor dröm, som plötsligt bara var över. Och eftersom det är en once in a lifetime chans att åka som au pair till USA kunde man inte försöka pånytt.
Sedan funderade jag nog på våren att åka igen som au pair till något nytt ställe. Men jag tror såren var för färska och besvikelsen för stor ännu för ett år sedan. Jag var helt enkelt inte redo.
Jag har varit super anti. Sagt att vara au pair inte var min grej (och inte är någons grej) och inte funkar om man inte går med på att bli utnyttjad. Men jag har tänkt om och jag tar det tillbaka. Jag tror jag sagt så för att "försvara mig" och förklara varför ett år bara blev 2 månader. För jag tror att det är min grej!
Min gata i Castle Rock, CO
Nu kommer antagningsresultaten från Novia om en liten vecka. Och tankarna är miljontals, och speciellt den här; Vad sjutton gör jag om jag inte kommer in? Jag vet att alla säger, oj det går snabbt, och det kommer jag antagligen tycka sedan också, men just nu. Just nu känns det som en evighet.
Grejen är den att jag skulle vilja testa på au pair grejen igen. För det känns så som jag, det gör ju det. Och jag skulle vilja ha den fina au pair upplevelsen som man hör och läser om.
SÅ, jag har skapat en profil på aupairworld, så om jag inte flyttar till Vasa kanske jag drar till Australien istället, haha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar