Om exakt en månad, är jag hemma. I Finland, i mitt hem. Ja, jag har bestämt mig för att flytta hem igen. Har gått och funderat och funderat, hur ska jag göra. Älskar ju London och trivs så bra. Men jag skulle ju aldrig bli här för evigt. Jag skulle bara stanna över hösten 2014 egentligen. Sen blev det våren också. Nu räcker det.
Jag är så himla stolt över mig själv så jag inte finner ord. Jag kommer inte åka hem till Finland med svansen mellan benen som en misslyckad person. Jag lyckades med det här äventyret. Jag kom hit, inte ens en månad tog det innan jag fick jobb. Jag har fixat med abonnemang och bankkort, skatteprocenter och hyreskontrakt. Helt själv. Jag har jobbat på ett bra jobb, men de bästa människorna och jag har varit lycklig.
Det är klart att jag gråtit och förbannat mig över varför jag gjorde det här. Jag har velat åka hem. Jag har velat stanna för evigt.
Nu fyller jag 21 år om lite på en månad. Dags att bli vuxen, påriktigt. En liten sommar kvar som jag ska bo hemma och få spara ihop pengar. Sen är det dags att bli stor. Sluta flyta omkring och börja studera. Två mellanår är enough. Men en liten del av mig vill komma tillbaka hit till London, så jag kanske kommer göra det. Keeping all options open.
Nu ska jag bara njuta av min sista tid här. Träffa alla kompisar, dricka vin, jobba mina sista pass och bara vara i nuet. Den 13e kommer familjen hit, och den 17e åker vi alla hem tillsammans. En månad kvar i världens bästa stad, och det ska få bli den bästa.
